Bloggen är under uppbyggnad!

De närmaste månader kommer bloggen att fyllas med information, kurserbjudanden med mera. Om du har frågor, tips eller annat så hör gärna av dig.

Varma hälsningar,
Klaus Engell-Nielsen

Kunskapsbärare i konflikthantering i skolan

Problem i skolan
Behovet av att kunna arbeta med fördomar och konflikter på ett konstruktivt sätt och att lära ut hur man gör detta, har blivit allt viktigare. Många lärare och elever brottas med destruktiva konflikter, mobbning, sexism och främlingsfientliga uttryck. Klimatet har i många skolor hårdnat de senaste åren och skolan upplevs ibland som en gladiatorsarena där det gäller att lära sig att vara tuff för att klara sig, snarare än som ett växthus för utveckling och kunskap.

Ibland arrangeras en kursdag eller två för att komma vidare med dessa problem. Men oavsett hur bra utbildningsdag blir, är resultaten på sikt ofta obefintliga. Kunskapen sätter sig inte och väldigt lite förändras i grund och botten.

Ofta uttrycks en stigande vanmakt inför de växande problemen. Fortbildningsåtgärder upplevs som ytliga och förmår inte ge den kompetens och de verktyg skolpersonal behöver i vardagen för att bedriva ett bra konflikthanterings- och utvecklingsarbete.

Problemen leder till konkreta frågor som: Vad kan vi göra? Hur kan vi arbeta långsiktigt för att skapa en trygg kultur där alla känner sig delaktiga? Hur kan vi stoppa kränkningar i vardagen och praktiskt främja integrering? Hur kan vi hantera de problem och konflikter som uppstår och hur kan vi lära våra elever detta?

Ofta möts vi i utbildningssammanhang av en djup längtan efter nya, konkreta och fördjupade sätt att gemensamt arbeta för en positiv värdegrund, konstruktiv konflikthantering och en bättre skola. I ett aktivt och mer djuplodande arbete med utvecklingsarbete och konflikthantering i skolan, finns det väldigt mycket som kan göras för att skapa positiva spiraler. Vi behöver tid att reflektera över våra befintliga förhållningssätt och möjlighet att öva in praktiska verktyg och nya konstruktiva förhållningssätt.

Kunskapsbärare i konflikthantering
Tanken bakom att utbilda kunskapsbärare i konflikthantering har växt fram under flera års erfarenhet av arbete med skolpersonal och annan personal som arbetar med och i kontaktytorna mellan barn, ungdomar och vuxna. Dels har vi möts av en längtan efter en möjlighet till fördjupad kunskap från kursdeltagare och dels har vi själva känt en frustration i samband med kortare utbildningsinsatser som inte känts tillräckliga i relation till de problem som funnits.

En kunskapsbärare är en person som har en särskild praktisk och teoretisk kunskap inom sitt område, i detta fall konflikthantering. Under sin kunskapsbärarutbildning specialiserar sig kursdeltagare på olika typer av konflikter, till exempel förändring av negativa beteendemönster, delaktighetsfrämjande metodik, anti-mobbningsarbete, sexuella trakasserier, eller konflikter med etniska förtecken och mångfaldsarbete osv. Idén är att kunskapsbärarna skall besitta en gedigen kunskap och kompetens, inom sitt område och därigenom få ett tydligt fokus i sitt arbete och sina insatser. En bieffekt kan vara en stolthet och tydligare kunskapsidentitet.

Kunskapsbäraren är tänkt att fungera som en särskild resursperson i sitt sammanhang och kunna föreslå organisationsförändringar och fungera som medlare och problemlösare i specifika konflikter. Framför skall kunskapsbäraren fungera som en utbildare och en kunskapsförmedlare som arbetar långsiktigt för att skapa en positiv konflikthanteringskultur och ett gemensamt förhållningssätt bland lärare, elever och föräldrar. Att vara en kunskapsbärare innebär därför att ständigt vidareutveckla sig själv och att vara en nyckelperson i en lärande organisation.

God ekonomi på sikt
Ofta är ekonomin ett problem i fortbildningssammanhang och många skolor tycker sig inte ha råd att ge sin personal en längre utbildning. En av tankarna bakom en kunskapsbärarutbildning i konflikthantering är att de som gått en utbildningen skall ha en så gedigen kunskap att de kan arbeta med att sprida den vidare. Utbildningen syftar på så sätt till att minska behovet av framtida utbildningsinsatser. Ett led i kunskapsbärarutbildningen är att genomföra ett lokalt utvecklingsprojekt. På så sätt kommer kunskapsbärarens kompetens redan under utbildningstiden skolan praktiskt till godo.

Frestelser och fallgropar
Det finns tyvärr flera frestelser eller fallgropar i arbetet med dessa frågor. En grundläggande frestelse när vi ställs inför problem och konflikter är att försöka hitta snabba och enkla lösningar, snarare än djupgående och effektiva. Ett effektivt arbete med konflikthantering i skolan behöver därför undvika några av de vanligaste tendenserna och fallgroparna.

Eleverna ses som problemet
Det finns i olika sammanhang en tendens att se stökiga elever som det huvudsakliga problemet i skolan. När man i vardagen brottas med konflikter och kränkningar i skolan är det frestande att tänka att det beror på vissa elever. Som utbildare i konflikthantering kan vi ofta få förfrågan om vi inte kan hålla en utbildningsdag för en viss klass eller grupp som anses särskilt stökig och problematisk. Tanken är att det är eleverna som är problemet och att de kan ”utbildas till att vara snällare”. Problem bland ungdomar speglar dock ofta vuxenvärlden och vår förmåga eller oförmåga att möta ungdomarna. På så sätt kan vi lite tillspetsat säga att en skola har de elever den förtjänar. Istället för att arbeta med ”spegelbilden”, det vill säga eleverna, så är det ofta mer effektivt att arbeta med själva ”spegeln”, det vill säga att skolpersonalen och föräldrar utbildar sig i konflikthantering, ickevåld, gränssättning och samarbete.

Många gånger sätts ett så starkt fokus på de ”stökiga” eleverna, att de goda krafterna glöms bort. En lösning på detta är att stärka de goda krafterna så att de ”stökigas” stökighet kan motverkas från olika håll. Detta kan en kunskapsbärarutbildning medverka till.

Fragmentariska fortbildningsinsatser
Det räcker inte heller med en inspirerande endagsutbildning för lärarlaget. Oavsett hur bra en utbildning är så finns det gränser för vilka mirakler en utbildningsdag kan åstadkomma. Det behövs mer långsiktiga perspektiv än så. Destruktiva konflikter och främlingsfientlighet, mobbning och våld är kontinuerliga problem och därför behöver också åtgärderna vara det. Det faller naturligtvis ofta på att det saknas ekonomi. Problemet ligger dock nödvändigtvis inte i att det saknas pengar, utan snarare i att fragmentariska utbildningsinsatser är dyra och ineffektiva.

Hjälpen kommer utifrån!
När vi känner oss maktlösa inför en situation är det lätt att ge upp och tänka att det är bortom vår egen förmåga att göra något åt situationen. Vi börjar istället att sätta vårt hopp till hjälp utifrån. ”Någon måste hjälpa oss”, tänker vi. ”Vem vet… det kanske rentav behövs en expert?” Faktum är att eftersom problem kring konflikter och kränkningar i skolan är kontinuerliga så måste också lösningarna vara det. Enda sättet som det är möjligt är om de kommer inifrån. ”Krisinterventioner” i all ära när de behövs, men målet måste vara att finna vägar så att skolan själv klarar de situationer och problem som uppkommer i vardagen på ett bra sätt. Att hantera konflikter kreativt och stoppa kränkningar effektivt måste vara en kunskap som sitter i väggarna! Det händer inte automatiskt utan måste vara en praktisk kunskap som finns och fortlöpande sprids inom skolan. För detta behövs kunskapsbärare i konflikthantering på skolan som kan hålla utbildningar för och träna såväl personal som elever samt initiera olika utvecklingsprojekt lokalt.

Tron på att ensam är stark
Ingen klarar av att skapa en god kultur på egen hand. Ändå blir det ofta så att lärare kämpar ensamma med sina problem i klassrummen för att vi inte har bra strukturer för att stödja varandra i arbetet kring konflikter och kränkningar. Att skapa en positiv skolkultur med tydliga strukturer och en trygghet där kreativa konflikter får plats och utspelas på ett icke kränkande sätt, är självklart ett gemensamt arbete. Det är inget vi kan göra ensamma. Det behövs därför stödjande nätverk där man kan stödja och lära av varandra i dessa frågor.

En möjlig väg fram
Utifrån ovannämnda frestelser och fallgropar är det lätt att sammanfatta vad som behövs och vad som skulle kunna vara en möjlig väg fram.

De vuxna som möjlighet!
Utbildningen i konflikthantering är i det närmast obefintlig på lärarutbildningarna. Ändå tillbringar många lärare största delen av sin tid och energi med att hantera konflikter och kränkningar i det vardagliga arbetet. I ett allt hårdare socialt klimat så ropar ungdomarna efter vuxna som vågar vara vuxna och som kan vara förebilder för hur man kan hantera svårigheter och konflikter utan våld och på ett kreativt och moget sätt. Man längtar efter förebilder. Trots att man ibland kan ha upplevelsen att elever och ungdomar inte bryr sig om vad de vuxna gör och säger, så är det snarare tvärtom. I en allt mer komplex och konfliktfylld skola behövs det mer än enbart mogna vuxna förebilder. Det behövs stöd och praktisk djupkunskap i konflikthantering.

Ordentlig fortbildning
Processer tar tid. En tiodagarsutbildning är därför hundra gånger mer värd än tio endagarsutbildningar. Genom att gå en längre utbildning i konflikthantering tillsammans med andra finns det dels utrymme för personlig specialisering efter eget intresse och dels möjlighet att genomföra ett eget lokalt utvecklingsprojekt tillsammans med den eller de kollegor som man går utbildningen tillsammans med. Båda dessa punkter gör att kunskapen har stora möjligheter att sätta sig och införlivas i ens yrkesroll. Genom att först fokusera på en mindre grupp utbildare ger man dessutom intresserad, kompetent personal möjlighet att utvecklas och gå vidare i sin yrkesroll. En ordentlig utbildningssatsning möjliggör en fördjupad kompetens inom ett specifikt område. Det innebär att de som gått en kunskapsbärarutbildning i konflikthantering blir en viktig del av en lärande organisation. De kan i sin tur bära vidare konceptet ”utbildning av utbildare” och, inifrån den egna skola, på ett naturligt sätt fortsätta arbetet med skapandet av en god skolkultur. Under en längre utbildning lär vi dessutom känna de andra kursdeltagarna på ett djupare sätt vilket ökar möjligheterna för ett givande nätverksarbete.

Vi kan själva! – Lokala utvecklingsprojekt
Ett vanligt problem även med bra fortbildningar är att de tenderar att bara bli vackra ord och inte konkret verklighet. För att kunskap skall kunna införlivas måste vi först göra den till vår egen. Ett bra sätt att göra detta på kan till exempel vara genom att själva lära ut det som vi har lärt oss. Allt enligt devisen; ”Det jag har hört glömmer jag, det jag har sett minns jag, men det jag har gjort lär jag mig.” Genom att under fortbildningen omsätta kunskapen från utbildningen i ett konkret lokalt utvecklingsprojekt uppnår man integreringen och en stark känsla både hos deltagarna och deras skolor av att - ”Vi kan själva!” Tanken är att varje deltagare tillsammans med arbetslag och arbetsledare avgör hur deltagandet i utbildningen och utbildningens nätverket ska bidra till utbildning och utveckling på arbetsplatsen. Utvecklingsarbetet kan vara riktat till personal och/eller elever. Deltagarna kan också via nätverket få tillgång till handledning, stöd i både planering och genomförande av sitt utvecklingsprojekt.

Nätverk och stöd
Efter att man gått en bra utbildning är det lätt att känna sig inspirerad. När man sedan möter vardagens arbetsuppgifter kan det ändå vara svårt att finna vägar och tid att genomföra goda idéer och projekt. Inte minst kan det vara lätt att känna sig ensam. En viktig förutsättning för att fortsatt utvecklingsarbete skall vara möjligt efter en längre fortbildning är att det finns en stödjande och uppmuntrande struktur. Det är svårt att genomföra saker ensam men om man är några stycken är allt mycket lättare. Detta gäller både på ett personligt plan såväl som inom arbetsorganisationen.

Först och främst är det därför viktigt att vara minst två kursdeltagare från varje skola eller arbetsplats. På så sätt är det lättare att stödja och uppmuntra varandra i arbete när man kommer hem eftersom man har gemensamma referensramar. Att till exempel genomföra en fortbildningskurs i gränssättning för den övriga personalen är mycket mer överkomligt om man är två eller tre än om man är ensam.

Att lära sig av varandra och ha möjligheten att initiera projekt över skolgränserna är också viktigt. I en större grupp kan man få stöd och hjälp i samband med särskilda problem eller lokala projekt. En liten större grupp som har genomgått samma utbildning har också möjlighet att internt vidareutbilda varandra och gemensamt fortsätta att öva upp sina konflikthanteringsfärdigheter i ett tryggt sammanhang. I samband med en kunskapsbärarutbildning bildar därför även kursdeltagarna ett nätverk som fortsätter att verka även efter att utbildningen är slut. Man brukar säga att - ”Det krävs två människor för att sätta en ny människa till världen men en hel by för att uppfostra henne”. Ett samarbete mellan olika skolor i just dessa frågor skulle därför utgöra ett ömsesidigt stöd i ett lokalt sammanhang. Ungdomar skulle dessutom kunna möta liknande kunskap och metoder i sina kontakter med olika skolor. Ett samarbete mellan olika skolnivåer med sitt centrum i en kunskapsbärarutbildning i konflikthantering skulle vara ett viktigt led i att stärka de goda krafterna.

Syfte och målsättning
Syfte
Kunskapsbärarutbildningen syftar till att deltagarna:

• får ett nätverk och möjlighet att själva utveckla sitt förhållningssätt i kommunikation och konflikthantering
• får kunskap om konkreta verktyg för att hantera olikheter och konflikter
• får kännedom om processer, strukturer och metoder för samarbete och lärande som främjar en fredskultur
• blir kvalificerade och inspirerade till att själva utbilda andra i att hantera konflikter
• startar projekt på egna skolor för att sprida kompetens, och utveckla sin arbetsplats i att hantera konflikter

Överordnat mål
Utbildningens överordnade mål är att utveckla kursdeltagarnas och deras respektive skolors förmåga att hantera konflikter, och därmed bidra till en bättre undervisningsmiljö och ökad trivsel i skolan.

Långsiktiga målsättningar
Förhoppningen är att med tiden skall bildas flera olika nätverk bestående av resurspersoner med kompetens inom konflikthantering. På sikt skulle en sådan grupp bestående av skolpersonal kunna bli en betydande positiv kraft i formandet av en förändrad skolkultur. Kompetensen inom kunskapsbärargruppen skulle på sikt bland annat kunna innebära att en stor del fortbildning skulle kunna ske inom skolans egna ramar.

Långsiktiga målsättningar är därför att arbeta för ett ökat antal personer med kompetens i konflikthantering inom skolan, för ett ökat nätverkande och samarbetande kring problem, samt för en förändrad skolkultur i enlighet med detta.

Metodik och innehåll
Utbildningen arbetar efter workshopsmetodik vilket innebär att arbetet tar sin utgångspunkt i deltagarnas erfarenheter och frågeställningar. Deltagarnas mål och behov påverkar därför träffarnas innehåll. Dels kommer grunderna i konflikthantering gås igenom och tränas på och dels kommer deltagarna att få specialisera sig och särskilt läsa in sig på ett eller flera specialområden. Vi arbetar problemanalytiskt som en bas för de processer/aktiviteter och mål som vi diskuterar under utbildningen för att finna lösningar.

Exempel på innehåll under utbildningen är:

• Grundläggande konfliktteori
• Aktivt lyssnande
• Samarbete och gemenskapsbyggande
• Positiv gränssättning
• Aktivt uppmuntringsarbete
• Att lära ut ansvar
• Bortom ”Vi och dom”
• Fördomar, Likheter och olikheter
• Kultur och värderingar
• Att skapa en gemensam kultur
• Att bryta negativa handlingsmönster och stärka positiva
• Grupp- och dialogprocesser
• Ledarskap
• Att befrämja delaktighet och motverka dominans
• Behovsteori (HNT)
• Skolmedling
• Kommunikation
• Att hantera konflikter kreativt
• Att stoppa kränkningar på ett effektivt sätt)
• Verktyg för kreativa och delaktiga möten
• Workshopsmetodik

Att utbilda utbildare - en metod för verksamhetsutveckling
Kunskapsbärarutbildningen är en metod för verksamhetsutveckling där vi utbildar en mindre grupp som i sin tur utbildar kollegor och elever och därigenom befäster och utvecklar sina kunskaper. Kunskapen finns på så sätt kvar i organisationen, vilket gör att man kan följa upp med utbildning för nyanställd personal. Detta möjliggör en utveckling av förhållningssätt i relationer och kommunikation, men ger även verksamheten metoder för ökad delaktighet. Genom att först fokusera på en mindre grupp utbildare ger man dessutom intresserad, kompetent personal möjlighet att utvecklas och gå vidare i sin yrkesroll.

Utgångspunkter
Ickevåld – att gripa in mot kränkningar
Grunden får vårt arbete ligger i tron att varje människa har ett okränkbart värde. Ur denna föreställning har överenskommelser om mänskliga rättigheter växt fram.

Ickevåldsrörelsen har växt fram under 1900-talet, inspirerad bland annat av Jesu exempel. Mahatma Gandhi, Martin Luther King och den nordamerikanska kvinnorörelsen har utvecklat ickevåldet på flera avgörande sätt. Begreppet ”Ickevåld” har tack vare denna utveckling fått en förändrad betydelse. Det är inte bara att undvika våld, utan framförallt att ingripa mot våld. Martin Luther King hävdade att problemet med rasismen inte var de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Poängen med detta är inte att det finns onda och goda människor utan att det i en förtryckssituation så gott som alltid finns åskådare som genom sin passivitet möjliggör förtrycket.

När vi arbetar med kränkningar inriktar vi oss inte på att försöka förändra mobbare och förtryckare och göra så de blir ”snälla”. Vi satsar inte heller primärt på att lära ut hur man ska agera när man själv blir utsatt. Istället har vi lagt tyngdpunkten på den så kallade tredje parten, och arbetar med att göra den passive medlöparen till en kreativ och säker ingripare. Vi lär ut hur man ingriper mot våld, mobbning, rasism, sexism och andra kränkningar och maktproblem. Detta ser vi som ett konkret uttryck för kärlek till medmänniskan som vi alla kan bli bättre på.

Konflikthantering - att stärka det goda
Ickevåld är mer än frånvaron av våld. I en kultur som kännetecknas av ickevåld finns inte bara en förmåga att ingripa mot kränkningar och våld, utan också en bra grundgemenskap och ett klimat som kännetecknas av samarbete, delaktighet, tydliga strukturer och överenskommelser om hur man har det bra tillsammans. Konflikthantering är mer än att ingripa mot sådant som är fel. Det är också att tillsammans bygga det som är bra.

Särskilt tydligt blir detta vad det gäller klassgemenskap där kotterier och tävlingsanda ofta är två tydliga problem som skapar många ”onödiga” konflikter. Det blir därför till exempel både viktigt och effektivt att arbeta med samarbetsövningar och övergripande klassgemenskap med elever.

Det är viktigt att se till helheten när man arbetar med konflikthantering i skolan. Det räcker inte bara att lära sig att ”släcka bränder” (lära sig ingripa mot kränkningar) utan vi måste också finna vägar att utarbeta ”bra brandrutiner” och göra omgivningen mindre ”brandfarlig” för att på så sätt förebygga kränkningar och onödiga konflikter och arbeta för ett klimat där alla blir sedda och trivs.

Framtida möjligheter
En kunskapsbärarutbildning för skolan är relativt nytt i fortbildningssammanhang. Tidigare kunskapsbärarutbildningar har genomförts i Malmö, Sundsvall, Göteborg och Stockholm.

Om kunskapsbärarutbildningar och tillhörande nätverk blir ett kontinuerligt inslag i skolsverige finns på sikt möjligheter för ett nationellt samarbete och ett övergripande nätverk kring konflikthantering och utvecklingsfrågor i skolan.